Ultrafina partiklar i huvudstadsregionen
Med ultrafina partiklar (UFP, ultra fine particles) avses partiklar med en diameter mindre än 100 nanometer. Ultrafina partiklar mäts som partikelantal i luften (PNC, particle number concentration; enhet st/cm³). HRM har kartlagt ultrafina partiklar i huvudstadsregionen sedan 2009. De högsta halterna av ultrafina partiklar finns nära trafikerade vägar, gator och flygplatsen. Det behövs mer information om halterna och hälsoriskerna av ultrafina partiklar. Det finns ännu inga riktvärden eller gränsvärden för dem.
Trafikens avgaser påverkar mest halterna av ultrafina partiklar i stadsluften
Halterna av ultrafina partiklar påverkas mest av avgaser från fordon, arbetsmaskiner, flygplan och fartyg. Även utsläpp från vedeldning samt förbränningsutsläpp från energi- och industriproduktion höjer halterna något. Dessutom påverkar den regionala bakgrunden och fjärrtransporten halterna i hela området.
En del ultrafina partiklar finns redan i utsläppen som partiklar, medan andra bildas från gaser i atmosfären under transporten. Förstadiegaser till partiklar uppstår också från naturliga källor, såsom vegetation, mark och hav. Gas-till-partikel –bildning är som mest intensiv under soliga vår- och försommardagar.
Höga halter nära huvudleder, gator och flygplats
I huvudstadsregionen har ultrafina partiklar mätts indikativt på över 20 olika mätplatser. De högsta årsmedelvärdena för partikelantal har varit över 10 000 partiklar/cm³ vid livligt trafikerade ringvägar och infartsleder, i tätbebyggda gatukanjoner och nära flygplatsen. Flygplatsens och flygplanens utsläpp höjer halterna flera kilometer bort när vinden kommer från flygplatsens håll.
I hamnar och deras närhet ökar utsläpp från fartygs- och biltrafik samt arbetsmaskiner halterna av ultrafina partiklar. I småhusområden är halterna oftast ganska låga, men utsläpp från vedeldningen och trafiken syns tydligt. Halterna är låga långt från utsläppskällor, till exempel i skogar, vid havsstränder och i parker.
Tidsvariationer i utsläppen syns också tydligt i uppmätta halter. Biltrafiken höjer halterna mest under rusningstid på vardagar, och vedeldning kvällstid i småhusområden. Flyg- och fartygstrafikens rytm syns i halterna nära flygplatsen och hamnarna.
Halterna har minskat på lång sikt
HRM har mätt ultrafina partiklar i Helsingfors vid Berghäll mätstationen (stadsbakgrundsstationen) och vid den livligt trafikerade Backasgatan sedan 2015. Under tio år har halterna minskat tydligt vid Backasgatan, men långsammare än utsläppen av kväveoxider (NOx) och svart kol (BC). Minskningen beror på strängare avgaskrav (t.ex. partikelfilter och katalysatorer), elektrifiering av trafiken samt minskad trafikmängd. Även vid Berghäll mätstationen har halterna minskat något.
Hälsoriskerna kräver mer forskning
Ultrafina partiklar medför andra hälsorisker än större partiklar, eftersom de kan tränga djupt in i lungorna och nå blodomloppet. De kan även nå hjärnan via näsandning och genom blod-hjärnbarriären.
Ultrafina partiklar har en liten massa men ett högt antal och en stor yta, vilket påverkar hälsoriskerna. Riskerna beror också på partiklarnas ursprung. Avgaser innehåller fler skadliga ämnen än partiklar från naturliga källor.
Studierna har visat samband mellan exponering för ultrafina partiklar och hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar samt ökad dödlighet. Hälsoriskerna är delvis oberoende av andra reglerade luftföroreningar (t.ex. PM2.5, NO₂). Mer forskning behövs om både kort- och långtidsexponering. WHO har inte fastställt riktvärden för halterna, men rekommenderar att de mäts som en del av luftkvalitetsövervakningen för att stödja hälsoriskstudier.
WHO har också gett preliminära gränser för höga halter som stöd för beslut om minskning: högt timmedelvärde är över 20 000 partiklar/cm³ och högt dygnsmedelvärde över 10 000 partiklar/cm³. Dessa gränser överskrids ofta vid livligt trafikerade platser och nära flygplatsen.
Europeiskt mätnät utvecklas och övervakningen harmoniseras
EU:s nya luftkvalitetsdirektiv (2024) ställer krav på mätning av ultrafina partiklar vid superstationer för övervakning i stadsmiljöer och på landsbygden samt på platser med sannolikt höga halter. Direktivet anger att mätningen ska omfatta partiklar med en nedre gräns på 10 nanometer utan övre begränsning. Den nedre gränsen påverkar resultaten avsevärt och måste beaktas vid jämförelser mellan olika studier.
Mätresultaten används bland annat för att följa upp luftvårdsarbetets effektivitet, i hälsoriskstudier och i internationella jämförelser. Halterna i huvudstadsregionen har varit medelhöga jämfört med andra europeiska städer.