Information om luftvård

Luftföroreningar är gasformiga eller partikelformiga ämnen som härstammar från människans verksamhet eller naturen och som framkallar olägenheter.

De mest betydande föroreningarna i Finland är partiklar, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid och kolväten. På några industriorter är även illaluktande svavelföreningar fortsättningsvis ett luftkvalitetsproblem. Luftföroreningarna påverkar såväl människans hälsa som naturen. För föroreningarna används på bilderna förkortningar såsom PM₁₀ eller NO_2.

Kommuner följer luftkvaliteten och informerar om den. I huvudstadsregionen sköts uppföljningen av luftkvaliteten av HRM. Även verksamhetsidkare är skyldiga att vara på det klara med deras verksamhets inverkan på luftkvaliteten och sålunda deltar energiproduktionen och hamnarna i den gemensamma observationen. Till metoderna för uppföljning av luftkvaliteten hör kontinuerliga och riktgivande mätningar, kalkylerade bedömningar med spridningsmodeller, bioindikatoruppföljning, samt utsläppskarteringar.

Koncentrationerna av föroreningar i uteluften regleras med gräns-, tröskel-, mål- och riktvärden. De i EU stadgade gränsvärdena definierar de största acceptabla koncentrationerna, under vilka koncentrationerna borde hållas. Riktvärdena är mindre strikta än gränsvärdena och styr planeringen. Tröskelvärdena definierar nivån, då invånarna omedelbart måste informeras och med målvärdena å sin sida styr man till minskning av hälso- och naturpåverkan.

För att förbättra luftkvaliteten har man för huvudstadsregionen utarbetat ett gemensamt luftvårdsprogram. Man har börjat utarbeta programmet, därför att gränsvärdena för inandningsbara partiklar och kvävedioxid överskreds i Helsingfors livligt trafikerade gatuschakt och centrumområden. Ifall luftkvaliteten plötsligt försämras, så svarar kommunerna för åtgärder för att skydda invånarna. År 2008- 2009 förnyades denna beredskapsplan, i vilken åtgärder och ansvar har antecknats.